Albanien ligger på Balkanhalvön i sydöstra Europa. Landet är till ytan något mindre än Småland och beläget vid Otrantosundet, där Adriatiska havet möter Joniska havet. Tvärs över Otrantosundet ligger Italiens ”stövelklack”. Albanien har gräns mot Montenegro, Kosovo, Makedonien och Grekland. Tre fjärdedelar av Albaniens yta upptas av berg. En dryg tredjedel är täckt av skog som i huvudsak består av lövträd. Landets genomsnittliga höjd är drygt 700 meter över havet.
Albanien är ju landet som har allt - snöklädda berg, kristallklara sjöar, stoltserar med en kustremsa som är hela 40 mil lång och världsarvslistade ottomanska städer. Södrakusten kantas på många håll av dramatiskt höga berg och precis överallt kan man blicka ut över ett kristallklart hav som skiftar i kornblått eller smaragdgrönt.
MODERN HISTORIA
Efter andra världskrigets slut 1944 tog den kommunistiska rörelsen makten över landet utan Moskvas ingripande, och en enpartistat formades. Albanien blev alltmer ett slutet land, och fjärmade sig både från väst och forna allierade i öst, höll sig på sin kant, oavhängigt både Sovjetunionen och Kina. Det var annorlunda, allvarligt, anspråksfullt. Albanien var ett undantag. Inte så underligt att unga revolutionerer från väst på 70-talet tog flyget till Tirana för att ta del av undret, så annorlunda än det gamla giriga sovjetkommunismen men landet var ändå en partistat där straffrätten var ”ett vapen i klasskampen”, religionen förbjuden, medborgarna varken fick lämna landet eller röra sig fritt inom det. Dödsstraff fanns för 34 olika sorters brott, bland annat för ”mot staten riktat agitation och propaganda”. Inga influenser utifrån var tillåtna, och att klippa sig i en västerländsk frisyr eller bli påkommen med att titta på italiensk tv var tillräckligt för att bli arresterad av säkerhetspolisen och torterad eller skickad till fångläger. Den fruktade säkerhetspolisen Sigurimi fanns överallt och angiverisystemet var utbrett. Religion förbjöds och ateism infördes, och många inskränkningar såsom abortförbud och skilsmässoförbud infördes. Samtidigt genomfördes omfattande program för att minska analfabetismen i landet och landets första högskola byggdes.
Den kommunistiska diktatorn styrde det lilla landet med Stalin som förebild under drygt 40 år, från 1944 till sin död 1985. Han efterträddes av Ramiz Alia som inledde en försiktig reformpolitik. Men Albanien förblev det fattigaste landet i Europa och albanernas missnöje med regimen ökade.
Till slut spred sig omvälvningarna i Östeuropa 1989 även till Albanien. Allt fler försökte lämna landet, samtidigt som kraven på demokrati ökade. I december 1990 gav regimen med sig och tillät flerpartisystem. I mars 1991 hölls det första valet
Ekonomisk kollaps året 1997 följdes av folklig revolt, och en FN-sanktionerad fredsstyrka sändes in i landet för att upprätta ordningen. Några år in på 2000-talet började ekonomin växa och en modernisering av Albanien inleddes. I april 2008 erbjöds Albanien medlemskap i Nato och ett år senare trädde landet in i försvarsalliansen.
Sedan kommunistregimens fall 1991 har albansk politik präglats av bitter kamp mellan två stora partier: det konservativa Albaniens demokratiska parti (PD), som har försökt utplåna det kommunistiska arvet, och Albaniens socialistparti (PS), som uppstod ur det gamla kommunistpartiet. Lika länge har ett albanskt medlemskap i EU varit ett övergripande politiskt mål för båda partier. PS styr landet sedan 2013 och fick förnyat förtroende av väljarna i valet sommaren 2017.
Nu har Stalin, Lenin och Enver ställts undan. Albanien har en vald regering, dödsstraffet har avskaffats, yttrande och tryckfrihet råder. Fortfarande fattigt, korruptionen har ätit sig in överallt, de unga utbildade vill lämna landet. Albanien vill in i EU - som svarar att så länge cannabisodlingarna, de kriminella nätverken, den illegala vapenhandeln, de överfulla fängelserna, diskriminering av kvinnor och flickor … får fortsätta, tyvärr. Där är vi nu och det är ju detta land som vi är på väg att besöka.
Albanska köket
Den traditionella albanska husmanskosten innehåller många grönsaksbaserade rätter som spenat- och ostpaj och fylld paprika, tomat och äggplanta, men även mustiga grytor med kalv eller fårkött. Till efterrätt serveras ofta ett dignande fruktfat. Vid kusten frossas det i fisk och skaldjur, som ofta äts gravat eller grillat. De italienska influenserna märks tydligt i det albanska köket. Pizza, pastarätter och risotto är vanliga maträtter som smakas minst lika bra som i grannlandet Italien. Landets södra granne influerat också köket, med fetaostliknande fårost, oliver, grillade grönsaker och moussakaliknande rätter. Baklava är en vanlig efterrätt. Genom resans gång tar vi del av en blandad kost, närodlat, ekologisk, lätt och hälsosamt.
LOKALA DRYCKER I ALBANIEN
Det finns flera inhemska ölsorter, där Korca och Tirana är av de vanligaste. Öl heter bire på albanska. Albanien har en liten, men förvånansvärt högkvalitativ vinproduktion, och historiska fynd visar att man har odlat vin här i många tusentals år. Vinområdet Berat och Lezha, i bergen ovanför Tirana och Durres är väl värt ett besök. Den tradionella spriten raki är det mest populära valet och görs av druvor.
SEDER OCH TRADITIONER
Albaner är ett traditionsbundet folk, med urgamla kulturella förställningar om hur man beter sig i olika situationer. Besa är en slags hederskod som bland annat innebär att man håller sina löften och ser till att utföra de plikter man har tagit på sig.
GÄSTFRIHET
En viktig del av den albanska identiteten är gästfrihet, något som blir väldigt tydligt när man som turist besöker landet. Ingen ska behöva gå hungrig, och behövs en sovplats ställer albaner alltid upp. Konceptet hotell är därför ett ganska nytt påfynd, för varför behövs det när besökare kan sova hemma hos byborna istället?
BLODSFEJD
Blodsfejd är en sed som idag är förbjuden, men som ändå förekommer i avlägsna bergsbyar. Om någon från en by eller familj blir mördad av en annan by eller familj så dikterar Kanun blodshämnd, något som kunde pågå tills alla män på båda sidor var döda. I byn Theth i norra Albanien finns fortfarande små hus eller torn, där dömda män kunde söka skydd undan blodhämnden.
MATRIARKAT
Albanerna själva säger ofta att deras kultur är ett matriarkat, att det i praktiken är kvinnorna som bestämmer. Trots det är våld inom äktenskapet vanligt, så till den grad att myndigheter genomfört flera kampanjer för att förmå män att sluta slå sina fruar. Barnaga är också vanligt.
RELIGION OCH VIDSKEPLIGHET
Äktenskap mellan par som tillhör olika religioner är vanligt. Många judar fick också fristad i Albanien under andra världskriget. Många är också vidskepliga, bland annat anses vitlök kunna ta bort onda andar.
.jpg)
Josif Paparisto
